Vinterlöpning, en hatkärlek?

share | | 0 kommentarer

Jag har funderat på det här med vinterlöpning, speciellt i de delarna av landet där vi har snö och skapligt med minusgrader om vintrarna. Man brukar ju säga att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder och jag är den första att skriva under på det. Det ska vara väldigt risigt väder för att jag ska stanna inne om jag är sugen på en löptur. Det är i princip bara när det blir för kallt som jag stannar hemma och med för kallt menar jag under -15 och det är för luftrörens välbefinnande. 

Men det är också det där med rätt kläder som kan vara omotiverande. Det är inte det att jag inte har rätt kläder, min garderob består väl till 90% av träningskläder i olika former och 10% vanliga kläder. Utan det är dagar som idag, -10 grader ute, snöfall och relativt hård blåst som jag kan känna att det är för mycket stök innan löpturen för att det ska vara värt det. Det ska vara underställ (bara tröja eller både tröja och byxa), tröja, tights, de obligatoriska löparshortsen, rätt jacka (vind, skal, fodrad), mössa och vantar. Det är så mycket enklare resten av året. Enbart shorts på nederdelen från mitten av april till oktober-november, antingen t-shirt eller långärmad tröja och vindjacka om det är busväder. Det blir liksom omständligt att ta sig iväg.

Fast å andra sidan finns det något väldigt avkopplande med vinterlöpning. När första snön för året kommit och den där tystnaden infinner sig. Det är som om någon lagt på ett lock och bruset dämpas. Det enda jag hör är min egen andning och fötterna som landar i snön, kanske lite prassel från jackan. Jag har svårt att se hur man kan vara mer frikopplad från resten av världen än så. Speciellt om man springer i orörd snö utan några tidigare fotspår. 

Men varje årstid har ju sin charm så att välja ut en favorit är svårt. Våren när det gröna börjar växa fram igen och solen värmer gör ju att motivationen slår i taket ellse sommaren och de ljusa, ljumma kvällarna. Hösten när allt är fullt av färger och solens strålar precis når genom trädkronorna och man kan springa nästan hur långt som helst. Men måste jag välja nånting så är det få löpturer som är så härliga som de i varmt sommarregn. Det är så befriande att bara springa rakt igenom alla vattenpölar utan att bry sig om att man blir genomblöt, det gör i alla fall att jag kan släppa all annan oro också.

Överlag har jag nog en liten förkärlek till att springa i sådant väder som normala personer väljer att undvika. Några av mina skönaste löpturer har varit i regn och rusk. Det förhöjer frihetskänslan och närheten till naturen. Runt 10 grader och lätt regn i luften är annars en favorit för långpassen.

Men just nu längtar jag faktiskt mest till våren, det var länge sedan jag sprang på en stig och det är ju ändå det jag vill!