Långa terräng DM

share | | 0 kommentarer

I torsdags förra veckan åkte jag till Edsbyn för att springa tävling för första gången sen i september. Termometern i bilen visade över 25 grader när jag parkerade på Kygelvallen. Jag har alltid reagerat dåligt på värme när det kommer till löpning, det tar ganska lång tid innan jag acklimatiserar mig på försommaren och den här dagen var inget undantag. Dessutom hade jag sprungit tusingar dagen innan i en förhoppning att väcka kroppen till liv, det hade inte den effekt jag hoppats på!

Men jag hade inga idéer om att prestera på något sätt utan det var snarare gemenskapen som lockade. Det och att testa hur det skulle kännas att pressa sig själv lite hårdare än vad man gör på träning. Hur skulle kroppen och (framförallt) huvudet reagera?

Inför start värmde jag upp i tre omgångar, först bara en liten kort jogg för att kolla in terrängen och kolla om kroppen var i balans. För mig brukar det kännas ganska fort hur kroppen samverkar, om den samverkar. Den här dagen var känslan sådär, lite stel i höften och benen kändes ganska tunga. Fortsatte sedan i två omgångar till och den sista kändes lite bättre, kanske var det för att temperaturen sjunkit rätt mycket men det ingav lite hopp om att kunna ha en skaplig känsla i loppet.

För att göra en lång historia kort så gick det rätt skapligt, kanske inte den fart jag hade trott att jag skulle ha men banans karaktär bidrog nog till det. Men jag kände mig stark uppför och jag knaprade in på de framför och sprang förbi i varje stigning. På platten och utför drog de i från dock. Det märks att jag tränat en del motlut och skippat fartpassen i vår. Underlaget i sig var väldigt lättsprunget, grusat motionsspår i princip hela vägen med några brantare stigningar och ett par tvära kurvor. Inte direkt min starka sida :)

Det jag tar med mig är dock att jag mådde bra rent mentalt efteråt. Det var kul och jag kände mig lite upprymd på vägen hem. Det fanns inget illamående inför start, inga negativa tankar eller stresskänsla varken före eller efter vilket är otroligt skönt! Däremot har jag haft lite ångest över att jag varken plockat fram cykeln eller kajaken än då HEX går på fredag. Nu blir nog ingen start för mig, möjligen att jag är med på nån gren men hela hinner jag vara med på. Det kommer fler tillfällen och måendet går ändå före. Om något ger mig stress eller ångest tänker jag lyssna på det och inte tvinga mig själv.